nummer tio

Vad ska man göra, ska man verkligen skriva en blogg, och vad ska det vara bra för? Samma tvivel som alltid, vad är poängen med alltihop? Men det är bra att skriva så mycket som möjligt, för det är så man blir bra på något, genom att göra det om och om igen.

Jag tror det finns, när det gäller skrivande, en överdriven tro på nån slags medfödd talang, och antingen har man den eller så har man den inte. Och har man den inte, så är det bra med det, och det var ju synd, men du kan ju satsa på nåt annat.

Men jag tror inte det stämmer. Det verkar ologiskt, varför skulle man kunna träna och bli bättre på nästan allt annat, men inte skrivande? Det är klart att man kommer bli bättre ju mer man gör det. Man läser mer, man skriver mer, man blir bättre. Precis som med allt annat. Det är inte raketforskning eller hjärnkirurgi. Det är bara ord. Det är ett hantverk och man kan lära det.

Bara för att man suger på det nu, betyder det inte att det alltid kommer vara så. Jag tror inte jag är särskilt bra på detta nu, men jag är övertygad om att jag kommer bli bättre, bara jag inte ger upp. Bara jag fortsätter skriva och klamrar mig fast vid det för glatta livet.

Jag är en pessimistisk optimist. Det rasar en storm av pessimism inom mig, men mitt i den stormens öga råder en optimistisk stillhet, som jag alltid hittills kunnat återvända till. Det är den som driver mig att fortsätta, inte bara skriva, utan att leva.